Kom och tänka på en sak, en sak som är ganska jobbig..
Idag är det exakt 3 år sedan min älskade gammel mormor lämnade oss.. Jag kommer ihåg den dagen som om det vore igår..
strax några dagar innan hade mormor ringt och sagt till mamma att gammel mormor ligger på sjukhus och att man inte vet hur många dagar hon har kvar.. Både jag och mamma fick panik.. skulle vi få se henne en sista gång? skulle vi få ge henne ett sista farväl?

Det var den 2:a september för 3 år sedan som jag var hos min älskling, jag hade sovit där.. Tyvärr så hann du aldrig träffa min underbara älskade pojkvän, var lite synd.. Sedan ringer telefonen och mamma gråter i luren.. hon säger att gammelmormor inte har långt kvar att leva, jag började gråta och bad markus skjutsa hem mig..
Vi behöll kontaken med mormor under hela dagen för att höra om hon mådde bättre/sämre.. Plötsligt får vi det där samtalet som man inte vill ha.. "Det har blivit mycket sämre, läkaren tror inte hon har långt kvar.." Jag hade tjatat på mamma tidigare på dagen att vi skulle åka ner akut med bilen men mamma ville avvakta.. Men då när vi fick det där samtalet så sa jag bara NU ÅKER VI NER!!

Vi packade lite saker och tog bilen ner till Linköping.. Det var bara jag och mamma som åkte ner för dom andra skulle tycka att det vart för jobbigt, och det kan man förstå.. men både jag och mamma var helt säkra på att vi ville genomgå det där, se vår älskade Agda ligga där och ge henne ett sista farväl. Den där bilresan är en utav dom jobbigaste i mitt liv, jag ser än idag hur mamma har tårarna i ögonen under hela resan och bara kör, kör och kör.. Det var ju endå hennes mormor!
 Vi åkte dit på under 2 timmar.. brukar vanligen ta 2,5.. När vi kom in till sjukhuset fick jag jätte ont i magen, (jag hatar sjukhus, hatar doften, lokalerna, allt..). Morfar mötte oss och vi åkte upp till våningen hon låg på. Mormor och min moster var också där. Innan vi åkte så var det kallt ute, hösten hade börjat komma.. men jag valde att ha på min en rosa kjol som Agda verkligen älskade, hon tyckte den var så söt och fin så jag ville ha den för hennes skull.

När vi kom in i rummet så kom alla tårar och känslor ut, där låg min älskade gammelmormor, så liten och hjälplös.. det otroliga var att mormor hade sagt till Agda att jag och mamma var påväg, och då hade mormor sett i hennes blick att "då ska jag vänta på dom", som att hon skulle kämpa och ge allt för att få se oss igen..
När vi kommer in så börjar Agda prata! Det hade hon inte gjort på flera timmar, men när vi kom in så frågade hon oss hur vi mådde och lite allmänt om allting. Det var det sista gammel mormor sa...
På kvällen åkte jag, mamma och morfar hem och sov i mormor och morfars hus.. Moster och mormor sov hos Agda..
Sen kom den dagen, 4e september.. Hon hade legat hjälplös i 2 dygn.. inte kunnat prata, ingenting.. Men då somnade hon in, hon kom till sin älskade Kalle (gammel morfar).
Det tar i hjärtat att tänka på den dagen.. då man fick ta Farväl, pussa på hennes kalla kind en sista gång och säga "jag älskar dig"..

Du är väldigt saknad gammelmormor, hoppas du har det bra i himlen och att vi någongång kommer att ses igen!
Vi alla älskar och saknar dig! Vila i frid och hälsa älskade gammelmorfar! <3

Ta hand om er därute, man vet aldrig vad som kan hända här i livet.. Var rädda om varandra! <3